Det känns som att det är viktigt för mig att skriva. Att bara ta den där stunden och sätta ord på sina tankar. Det är skönt! En sak som jag har tänkt mycket på är det där med problem. Är det bara jag som har folk i min omgivning som ständigt tycks ha vääärldens problem? Det lustiga är att i mitt fall så är det problemfylda-Pia (vi kallar henne för Pia) som har det tryggaste livet. Hon bor fortfarande hemma och har därför en sjuhelvetes massa pengar. Det kan störa mig ibland att någon inte vågar flytta hemifrån utan sitter på sitt flickrum med värsta penga-berget. Sen har hon mage att komma till mig och klaga på hur mycket pengar som försvinner varje månad. Hon har EN räkning. Hennes mobil. Vad är problemet? Hon jobbar 100% och har bättre tim-peng än jag nånsin haft. Nu är jag ju en fattig student, men viiiiiisst snälla berätta för mig om dina ekonomiska "problem".Det blir svårt att inte bli förbannad på henne. Hennes värld är så liten. Hennes problem är så små. Varför inte bara flytta hemifrån och stå på egna ben? Det är inte bra för människor att bli för passiva. 

Jag menar inte att alla ska kasta sig ut vid 19 och fucka-up som jag har gjort. Men jag kan se nu att det va det rätta för mig. Jag hade inget annat val, jag va tvungen. Pengar har aldrig varit något som man lägger på hög för mig. Jag är väl inte direkt slösaktig, men det är viktigt för mig att vara självständig. För mig är det ingen seger att sitta på ett bra spar-konto när man har snyltat sig till det. 

För mig är det viktigt att gå den väg som jag själv känner att jag ska gå. Inte lyssna på mamma. Hennes råd är alltid att INTE göra saker. Jag lyssnade på henne när jag va yngre och det funkar inte alls. Jag vill leva. Jag vill kämpa, försöka, segra, snubbla, resa mig igen! Det är ett liv för mig. Jag ville köpa en hund när jag va 20 år, vilket jag gjorde. När jag ringde mamma för att berätta (jag va jätte glad) så va hennes reaktion "Jaha, men tänk på att en hund lever länge". Det är inte konstigt att min och min mammas relation är helt värdelös, hon har aldrig uppmuntrat mig till något. Det är svårt att inte bli bitter ibland, men jag försöker att fokusera på mitt liv och inte min mammas roll i det eller hennes åsikt om det.

I do it my way, anyway. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland tycker jag att folk är trångsinta. Men det kan faktiskt vara så att det är jag som är övertygad om att jag har rätt i diverse frågor att det är jag som är trångsint... Men samtidigt nej. Hade ett himla trevligt samtal med min kollega idag. H...

Världen är inte svart eller vit. Ingen är bara bra eller dålig. Detta vet vi. Det finns en grå-zon. Det finns bra folk med dåliga sidor. Även detta är välkänt. Men lik förbannat kan vi inte greppa det. Vi vill förenkla alla intryck. Vi vill definiera...

En vän har bråkat med sin kille. Det tycks vara slut på deras förhållande. Han hade (enligt henne) sagt att hon va sjuk i huvudet och hotat med att blocka hennes nummer. Hon älskar honom (enligt henne). Jag frågade henne om hon verkligen ville vara t...

Jag har nu TYDLIGEN lyckats förarga den andra lillasystern maximalt. Hur det gick till är bortom mitt förstånd. Hon har betett sig som en total dåre. Men jag menar, hon får va sur bäst fan hon vill. Hon får va lika sur som en paket mjölk som lämnats ...

Nu när jag är singel så får jag se en helt annan sida av världen. Den är rätt vidrig faktiskt. Killar med flickvänner, förlovade killar & till och med exets kollega kommer till "undsättning". Jag vet inte vem dom tror att jag är.. Eller hur jävla oem...