Det är spännande det där med vem man önskar vara. Vilka egenskaper man värdesätter och önskar besitta. Jag är en sån som mest av allt vill vara en stabil person. En sån som har koll på läget och har fötterna på jorden. Jag tyckte att min pappa va extremt stabil. Han hade en värme och en trygghet som folk sällan har. Det är väl därför jag saknar honom forfarande. För det va han som jag kunde gå till när jag va vilse. Han satte alltid saker i perspektiv. Jag har svårt att förstå att någon som man behöver kan försvinna utan att ersättas. Det har gått 13 år och ingen har kommit i närheten av att ta hans roll.

Jag har kommit fram till att jag blir väldigt obekväm när någon förstår mig. När någon hör mig och ser mig. Det är som att jag har lärt mig att prata om pappa utan att gråta, men jag känner mig väldigt obekväm med att visa mig känslig. Som att jag fortfarande ser det som en svaghet. Jag och mina systrar har pratat mycket om pappa och då har vi gråtit många gånger. Vi har även pratat om hur sjukt det är att vi ens har överlevt och då har jag känt mig ganska stark. 

Jag såg ett repotage på sporten om hockeyspelare en gång för längesen. Då berättade dom varför man alltid fick höra om vad fotbollsspelare har för krämpor, men aldrig om hockeyspelarnas. Det va för att hockeyspelare inte kan berätta om sina svagheter för då va risken för stor att motståndarna skulle utnyttja det. Det är väl lite så det är för mig också. Vilka som är mina motståndare vet jag inte. Men det är obehagligt att visa svaghet.

Jag får bekräftelse på att jag är stark från mina vänner och mina syskon. Men jag har ett enormt bekräftelsebehov, men det är för att jag inte fått någon bekräftelse på att jag ens är värd luften som jag andas från mamma. Den tryggheten som folk får från sina föräldrars bekräftelse, den har inte jag. Min mamma får mig att tvivla på att jag ens är värd luften som jag andas och pappa HADE varit stolt över mig. Hade han levt så hade jag inte behövt all den bekräftelse som jag periodvis är i desperat behov av.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland tycker jag att folk är trångsinta. Men det kan faktiskt vara så att det är jag som är övertygad om att jag har rätt i diverse frågor att det är jag som är trångsint... Men samtidigt nej. Hade ett himla trevligt samtal med min kollega idag. H...

Världen är inte svart eller vit. Ingen är bara bra eller dålig. Detta vet vi. Det finns en grå-zon. Det finns bra folk med dåliga sidor. Även detta är välkänt. Men lik förbannat kan vi inte greppa det. Vi vill förenkla alla intryck. Vi vill definiera...

En vän har bråkat med sin kille. Det tycks vara slut på deras förhållande. Han hade (enligt henne) sagt att hon va sjuk i huvudet och hotat med att blocka hennes nummer. Hon älskar honom (enligt henne). Jag frågade henne om hon verkligen ville vara t...

Jag har nu TYDLIGEN lyckats förarga den andra lillasystern maximalt. Hur det gick till är bortom mitt förstånd. Hon har betett sig som en total dåre. Men jag menar, hon får va sur bäst fan hon vill. Hon får va lika sur som en paket mjölk som lämnats ...

Nu när jag är singel så får jag se en helt annan sida av världen. Den är rätt vidrig faktiskt. Killar med flickvänner, förlovade killar & till och med exets kollega kommer till "undsättning". Jag vet inte vem dom tror att jag är.. Eller hur jävla oem...