I veckan hade vi praktisk övning i skolan. Det är vansinnigt läskigt. Vi är indelade i smågrupper, i min grupp är vi fyra. I denna lilla grupp är det med jämna mellanrum "uppkörning" i de praktiska moment som vi har tränat på. Då får vi vars ett patientfall och ska sedan följa instruktionerna i patientfallet och göra ngt praktiskt moment på dockan medan övriga tre gruppmedlemmar och läraren tittar på dig. Du har 20 minuter på dig.

Det blir tydligen samma reaktion helt fysiskt i min kropp som när jag ska ha muntlig redovisning. Jag känner mig helt normal mentalt, men min kropp blir helt skakig och nervös. Den här veckan var det KAD (urinkateter) eller PVK (Perifer venkateter) som vi skulle visa upp. På bordet låg fyra A4 papper upp och ned vända, vi drog vars ett papper. Jag fick den stora äran att sätta en PVK och ge en intravenös injektion i den. 

Jag va väldigt nervös. Inte nödvändigt vis för att jag känner mig osäker på momentet, det gör jag det också i och för sig, men att hela rummet har fokus på MIG. Dom letar fel på mig. Det är det dom ska göra, det är det som är poängen med övningen. Jag gjorde inte på något vis en perfekt insats, men jag visste vad jag hade gjort för fel. Nästan.. Jag glömde faktiskt en sak.. Efter att man ger läkemedel i PVK så ska man alltid spola med natriumklorid, men det glömde jag totalt. Men som genom ett mirakel så blev jag godkänd! Min lärare sa till och med att jag hade fin teknik när jag stack. Det va en stor höjdpunkt!

Idag hämtade jag ut min underkända tenta. Jag visste att den va underkänd, 75% av klassen blev underkända så det kändes väl inte helt överjävligt, snarare helt naturligt att vara en av dom. Annars hade jag ju tillhört the top 25% och det verkar ju orimligt. Men jag va minsann bara 1,5 p från G. Så jag kanske tillhör the top 30%? Jag såg det som en höjdpunkt, underkänd eller ej. Ska skriva omtenta på lördag (hoppas att jag fixar den!!!) -SEN ÄR DET JUL-UPPEHÅLL!

Förra veckan drömde jag en så fruktansvärt obehaglig dröm. Jag har drömt den förr. På sätt och vis. Jag är i ett litet mysigt hus med en trädgård. Väl inne i det lilla huset finns det orimligt många rum. Varje gång jag öppnar en dörr så kommer jag till ett nytt mysigt rum. Det är egentligen inte läskigt alls i huset. Det är verkligen ett mysigt hus och jag trivdes bra. Men jag kunde inte orientera mig. Jag kände mig vilse.

Så nu gjorde jag som alla vi normal begåvade människor gör när vi har frågor, jag frågade allsmäktiga Google. Där hittade jag snabbt ett drömlexikon. Perfekt. Huset var (precis som jag hört på nån psykologi-lektion nångång) jag. Ett hus med många rum innebär många möjligheter. När man känner sig vilse så är det oftast för att man är rädd för att välja väg, rädd för att välja fel. 

Det är väl ungefär så jag mår.