Då var sista dagen på praktiken gjord. Har haft så jävla roligt! Idag hade vi kvälls-pass 15-22.30 Först va det så lugnt så att jag höll på att börja gråta. Sen kom det igång och vi fick köra ut och ge morfin i olika former till olika vårdtagare. Sen körde vi till "vårt" boende för att dricka kaffe med personalen, klockan va väl halv sju kanske. Vi öppnar dörren till altanen för att släppa in lite frisk luft. Då hör vi klassiska fyllo-ljud. Gråt och sluddrigt fyllesnack. Vi tittar & där är ett litet gäng vid fotbollsplanen en bit bort. Min handledare ropar till dom:
"-Pojkar, är allt okej?" Det va inga problem, han va bara ledsen svarade dom. Vi återgick till kaffet. En stund senare ropar en av pojkarna:
"-Ursäkta, kan vi få ett glas vatten?" Min handledare fixar vatten till dom. Långt om länge går jag också ner på fotbollsplanen. Där va så många ute så jag höll mig i bakgrunden. Pojken ligger på marken. Full. Rädd. Han vill att vi ska ringa en ambulans. Min handledare gör det. Hans vänner blir helt hoppiga. Dom tror att om det kommer en ambulans så kommer dom hamna i fängelse allihop. Dom försöker avråda från ambulans.
"-Vi kör hem honom på mopeden. Vi behöver bara få hjälp att ställa honom upp." Försöker dom. Vi ignorerar deras förslag.
Jag sätter mig på huk framför pojken som ligger i stabilt sidoläge på marken. Han är blek och kall. Ångestfylld. Han oroar sig för vad hans mamma ska säga. Jag pratar med honom och försöker känna hur han ligger i puls.
"-Ni lämnar väl inte mig?" Frågar han.
"-Nä, vi är här." Svarar jag och lägger en hand på hans ben. Han gråter och ångrar att han druckit. Hans andning är dålig, ytlig.
"-Ta det lugnt, det kommer att bli bra" försäkrar jag honom om och uppmanar honom att försöka ta djupa andetag. Vilket han gör. Efter en stund är han relativt lugn.
Hans kompisar hade hämtat hans föräldrar, de insåg att de blev tvungna ioma ambulans va tillkallad. Hans mamma springer över fotbollsplanen i tårar. Jag berättar vad jag fått reda på. Att det bara är sprit, inga droger enligt vad både pojken själv och en av hans kompisar sagt. Ambulansen kommer ungefär samtidigt. Då lämnar vi platsen och fortsätter med vårt arbete.

Det som skrämmer mig är att ungdomar är så rädda för skäll/bestraffning att de hellre låter sin kompis ligga där på marken än att hämta en vuxen. Jag kör en annan variant än andra vuxna. Jag va lugn och trygg. Jag läxade inte upp varken honom eller hans vänner. Jag pratade bara lugnt och ställde de frågor som jag kände att vi behövde ha svar på för att pojken skulle få den vård han behövde.

Idag har jag gjort mitt för att bättra på "vuxnas" rykte. Okej, jag är 26, men dock vuxen. Jag vet att jag gjorde skillnad idag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland tycker jag att folk är trångsinta. Men det kan faktiskt vara så att det är jag som är övertygad om att jag har rätt i diverse frågor att det är jag som är trångsint... Men samtidigt nej. Hade ett himla trevligt samtal med min kollega idag. H...

Världen är inte svart eller vit. Ingen är bara bra eller dålig. Detta vet vi. Det finns en grå-zon. Det finns bra folk med dåliga sidor. Även detta är välkänt. Men lik förbannat kan vi inte greppa det. Vi vill förenkla alla intryck. Vi vill definiera...

En vän har bråkat med sin kille. Det tycks vara slut på deras förhållande. Han hade (enligt henne) sagt att hon va sjuk i huvudet och hotat med att blocka hennes nummer. Hon älskar honom (enligt henne). Jag frågade henne om hon verkligen ville vara t...

Jag har nu TYDLIGEN lyckats förarga den andra lillasystern maximalt. Hur det gick till är bortom mitt förstånd. Hon har betett sig som en total dåre. Men jag menar, hon får va sur bäst fan hon vill. Hon får va lika sur som en paket mjölk som lämnats ...

Nu när jag är singel så får jag se en helt annan sida av världen. Den är rätt vidrig faktiskt. Killar med flickvänner, förlovade killar & till och med exets kollega kommer till "undsättning". Jag vet inte vem dom tror att jag är.. Eller hur jävla oem...