Han är inte mer än vad du ser. Allt det där som du vill se finns inte. Han är en fegis och självupptagen. Det är synd, men det påverkar inte mig eller mitt liv.

Det är fantastiskt att man vill ha det man inte kan få & att man inte kan se vad man har.
Det är också fantastiskt att jag innerst inne vet att det blir bättre för allt och alla om vi inte är tillsammans. Samtidigt är man inte mer än människa och det faller sig ganska naturligt att man vill laga något som är trasigt. Det som tydligen är svårt för mig att acceptera är att allt är inte värt att lagas. Även om jag är övertygad om att det går att laga det mesta. Men det är inte värt det. Jag är värd bättre. Jag vet, vad är sannolikheten för att någon med min bakgrund har dålig självkänsla. Så jävla förutsägbart!